- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
84

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nej, här står jag och pratar, så att jag alldeles
glömmer bort Nelly, hon sitter der nere och väntar på
mig. Nu får jag säga god natt, hoppas vi få förnya
bekantskapen i morgon! Vi kunna just önska
hvarandra en god natt, vi, som äro i samma lyckliga
belägenhet, hva?»

Han blinkade småslugt och skrattade. Så kastade
han schalen högre vupp på axeln, sköt mössan på
sned och sprang utför trappan, så fort, att han var
nära att snafva.

Den andre dröjde en stund och gick så äfven
ner. Då såg han dem sitta på sin förra plats, med
hand i hand och hviskande med hvarandra. Han
gick hastigt förbi dem, låtsande som om han icke
såg dem.

Den följande dagen kom ångbåten till sin
bestämmelseort och de skildes åt.

Fjorton dar derefter återfann han dem af en
händelse. Det var i Nizza, på jernvägsstationen. Tåget
som gick söderut hade stannat för några minuter och
han hade sprungit ur för att skaffa sin hustru något
att dricka. I dörren till väntsalen stötte han ihop
med en herre, i hvilken han igenkände sin reskamrat
från ångbåten. Han blef nästan glad öfver att återse
honom, och skakade hjertligt hand med honom.

»Får vi kanske ressällskap? Nu ska vi också
söderut, till Italien.»

Den andre såg skyggt bort och svarade:

»Nej, vi reser norrut igen! Vi reser hem!»

»Hem! Redan! Utan att ha sett la bella
Ita-lia!» utbrast den unge mannen. Nu först såg han
närmare på honom och blef förvånad öfver den
förändring som försiggått med honom. Den förra
liflig-heten var alldeles försvunnen, han såg trött och
mod-fäld ut, och det låg en kväfd bitterhet i hans röst, då
han svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free