- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
87

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Trine. En Kjöbenhavnsbild af Daniel Sten. Med illustration

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Bländande middagssol öfver allt, endast en smula
skugga på den halfdel af trottoaren, som är närmast
husen, eller inne i omnibusar och spårvagnar. Dessa
fyllas gång efter gång med ständigt nya bördor. Der
kommer åter en ny vagn. Folk skyndar till. De stiga

i, brådskande. Först yngre damer i moderna
som-mardrägter och parasoller, betäckta med spetsar
uppifrån och ned. Så några herrar af olika samhällslager,
sist ett par ångande handtverkarfruar med uppsvälda,
skinande ansigten.

Spårvagnen sätter sig i rörelse. En enda plats
är ännu ledig. Konduktören stannar ånyo. Han
hjel-per in ännu en, litet otåligt tar han henne i armen
och anvisar en plats långt framme.

Hon sätter sig. En stor korg med blommor är
det första man ser, så en stor flat säfhatt, som för ett
par år sedan, då den var ny, betalts med femtio öre.

De andra passagerarne, trötta, heta och
sur-mulna, se ovilligt på den nykomna. Under
blomsterkorgen, som hon har i knäet, sticker der fram
någonting svart och spetsigt, ända fram till motsatta
bänken, in mellan benen på en liten elegant tre års
pojke, som sitter och gnäller efter sodavatten och
konfekt, två saker som modern omöjligt för tillfället kan
skaffa honom.

Blomsterflickan, som sjunkit ihop på kanten af
bänken, har ingen annan plats för sitt träben, och
det kan inte manövreras annorlunda. Hela hennes
lilla utmagrade figur ser ut som vore den af trä, och
den svarta, upplappade och illasittande drägten gör
henne ej mer intagande. Men den var dock hel och
ren, och under den stora hatten blickade der fram
ett par ögon ....

De voro stora och vackra, men för öfrigt var
ansigtet missbildadt. Hon hade nästan ingen mun,
så nära hvarandra suto haka och näsa. Öfre läppen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free