- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
88

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var sä mikroskopisk, att tänderna obarmhertigt stucko
fram derur och alldeles dolde underläppen. Öfver
hufvudet, om hakan hade hon en hvit näsduk, stramt
fastbunden och knuten på hjessan under hatten.

Små fina, ädelt formade händer sysslade jemt
med blommorna, som i de täckaste små
knapphåls-buketter voro sammanbundna af rosenknoppar och svarta
penséer. Hon vände dem i korgen, jemkade om ett
eller annat blad, blåste bort ett damkorn och såg
under allt detta med en bedjande och skygg blick
omkring sig. Denna blick spred liksom ett sken öfver
det bleka ansigtet, den värmde och gaf en så tydlig
inblick i en ren men varm och liflig menniskosjäl, att
ingen kunde förbli oberörd af den.

De fina spetsbesållade och jockeyklubbdoftande
damerna, som först rynkat på näsorna och dragit
kjolarne åt sig vid åsynen af det svarta träbenet, och
som först fört parfymerade näsdukar till sina näsor,
de tinade genast upp, då de sågo nogare i
blomsterflickans ansigte och de smålogo snart helt vänligt
emot henne. De tjocka kryddkrämarfruarna, som först
hjertlöst och högt undrat hvad »sikken loierlig en
hade i Sporvogn at bestille», blefvo helt underliga till
mods vid denna kärleksfulla, milda blick. Som af
en tyst öfverenskommelse sträckte alla sina
spårvagns-afgifter bakom hennes rygg, för att icke konduktören
skulle komma att ovarsamt röra vid henne, och en af
herrarne, en gammal ståtlig militär, köpte en bukett,
som han betalade med en krona.

Ett ögonkast belönade honom och en varm
rodnad af glädje färgade det stackars barnets hela
ansigte. Den oformliga munnen log ett tacksamhetens
leende, och hon böjde sig framåt till tack, en böjning
så full af gratie och taktfullhet, att en comtesse icke
hade kunnat göra det bättre.

Ivångt borta på Norr steg hon ut, nu me(J största

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free