- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
92

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

morgnarne och blef ofta kvar ett par timmar, för att
hvila sig, medan fadern red till kasernen.»

Trine teg en stund. Hon såg med sina
glänsande ögon på den främmande. Så fortsatte hon:

»En gång kom hon ridande med fadern, men
var inte så rask som eljest. Hon blef riktigt dålig
och måste i säng. Trine sprang till doktorn, och till
honom sade hon visst att — — att min mor fallit
af hästen. Det blef ett stort elände den dagen, Trine
talar ännu ofta om det. Hon kördes till hospitalet

–men jag blef kvar hos Trine. Min .stackars

mor, hon hade det nog svårt, förnämt folk ha så
många bekymmer, som vi andra inte förstå. Och det
skulle döljas, det att jag skulle komma till, förstås.
Hon snörde sig så hårdt. Hon fick inte vara som
våra jemlikar. Derför blef hon för tidigt sjuk och
blef aldrig mer riktigt rask. Stackars min rara, vackra
mor!»

»Men, Trine, hur är det möjligt?»

»Hvilket?»

»Det du berättar! Hvarför — — — hvarför
blef ditt ansigte —–-så der?»

Trine log ett oskyldigt godt leende och sade med
öfvertygande ton:

»Det var visst galet alltihop. De tänkte ju inte
jag skulle bli lefvande! Trine, som hjelpt min mor,
lät mig vara der jag låg. Doktorn följde med min
mor — — — alla väntade att jag skulle dö, ofärdig
och vanskapad som jag var. Men Trine, hon fick
behålla mig. . . Betalt fick hon ju också... Jag har
aldrig sett min vackra, älskade mor. Och när min
far en gång, då jag sof, lyfte täcket för att betrakta
mig, skyndade han förskräckt sin väg utan att säga
farväl till Trine. Hon berättar alltid, när hon är
full, hur stygg jag såg ut då ...»

Trines stora ögon fyldes med tårar. Men som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free