- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
99

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon ordnade ännu en gång assietterna på bordet,
lade än en gång servietterna till rätta, hvilket hon
hade gjort minst tjugu gånger förut. Besynnerligt, att
han inte hade kommit än!

Hon satte sig vid sybordet för att arbeta, men
det var som förgjordt. Hon var sig inte lik i kväll.
Var hon trött? Hon hade visserligen arbetat hela
dagen, men dervid var hon van. Nej, det var något
annat. Oro? Han brukade ju alltid vara hemma så
här dags, dock kunde det vara en tillfällighet; men
kanske.....

En brand hade fallit ned från kakelugnen och
låg och rök på golfvet. Hon steg upp, vätte
fing-rarne mot läpparne och kastade den in igen. Så tog
hon eldgaffeln och rörde om i elden.

Hvad var det egentligen åt henne? Hon hade
sjunkit ned på en stol invid kakelugnen och satt och
stirrade på glödhögen. Hvarför var hon så sorgsen
i kväll? Hon rådde inte för det, men det trängde
sig på henne, det förflutna, det närvarande,
verkligheten, allt. Också var hon så ensam och sysslolös,
och det var hon inte van vid. Det hände ofta, att
det ville komma fram, allt det der, men då brukade
hon arbeta, arbeta som gälde det lifvet — åh ja, det
kanske det också gjorde — och då brukade det blifva
bättre. Men i kväll kunde hon inte arbeta, och
der-för kom det öfver henne så oemotståndligt, oafvisligt
och stod der så sant, så förkrossande sant.

Förbi, alltsammans förbi! Det var så likt
glödhögen i kakelugnen. Brasan brann en gång så vackert
med klar låga, men så sjönk den plötsligt
tillsammans och blef en glödhög med falaska på, som snart
skulle vara kol, svart kol.

Dock kunde kanske lågan ännu en gång flamma
upp, det fans kanske ännu en brand, som ej var för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free