- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
102

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

slut, sökte sitt uppehälle såsom kroppsarbetare. Och
i utförandet af denna hans afsigt hade man hindrat
honom. Hvarför? Derför att man var slaf under
fördomen. Hade han varit afsigkommen, gjort något
illa, med ett ord inte varit så god, som han var, då
kanske man nog stuckit in honom bland massan af
hederliga arbetare, men nu gick det inte an. Han
var visserligen utan anställning och snart kanske utan
uppehälle, men det gick inte an. O humbug!

Ja, så hade han sagt, och han hade kanske rätt.
Hon förstod det inte riktigt; hans idéer voro så nya,
och hon hade aldrig tänkt på det förut. Hon tyckte
nog, att det lät vackert, men när hon så tänkte efter,
hurudant det skulle te sig i verkligheten, kunde hon
inte låta bli att framför allt fästa sig vid ett sotigt
ansigte, en smutsig blus och ett par valkiga händer,
som förr voro så fina, och så kom ofrivilligt den
frågan fram, om hon hade försakat så mycket, för att
han till sist skulle bli blott en simpel arbetare. Äh,
hon skattade nog, också hon, åt fördomen, men det
kunde hon inte hjelpa. Om det än hade gått honom
emot, inte behöfde han för den skull gifva hoppet
förloradt och kasta allt öfver bord. Än kunde man
hoppas; såge det aldrig så mörkt ut, kunde det nog
bli ljust.

Hon hade visst icke alltid vandrat på rosor. När
man tidigt blir enka med en ostyring till son, som
måste ha uppfostran, och en liten pension, som måste
räcka till, så har lifvet nog sina vedermödor. Och
hon hade ju sitt förelagda mål: Edvard skulle ha
uppfostran, skulle få följa sin böjelse och bli ingeniör
och skulle, så vidt möjligt var, bli det utan skuld.
Det var ingen liten uppgift, hon hade förelagt sig,
och att hon gått i land med den, hade synts alla
som ett underverk. Hvad hon arbetade, och hvad
hon sparade!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free