- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
103

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Nu sträfvar du för mig, mor», brukade Edvard
säga, »men vänta bara, tills jag blir färdig och kan
förtjena något, dä, mor....» Han hade vanligtvis
afslutat sin mening med en kyss; hvad han menade
förstod hon ju så väl. Och när han tagit sin examen
och fått platsen vid verkstaden med adertonhundra
kronor i lön, då hade det der »då!» kommit med
den här lilla nätta våningen, visserligen långt borta
och tre trappor upp, men så innerligt hemtreflig.

Och huru lyckliga hade icke dessa tre år varit!
Med hvilken kärleksfull, nästan barnslig omsorg hade
han ej sökt löna hennes mödor! Nästan hvarje
ledig stund hade han tillbragt hos hénne, läst högt,
spelat hennes älsklingsstycken på pianot, hade med
ett ord gjort allt för att förljufva hennes lif. Och så
munter han alltid varit, så full af upptåg. Hon tänkte
med ett leende på alla de gånger, då han, sprittande
af glädje och lefnadslust, kommit hem från verkstaden
och öfverraskat henne vid symaskinen, som hon
älskade allt sedan den tid, då hon hade syatelier der
nere i småstaden, huru han då, till hälften allvarligt,
till hälften skämtsamt, utan vidare tagit symaskinen
ifrån henne och stält bort den i dess vrå, och huru
han sedan med lyft finger sagt: »har du nu åter
glömt vår öfverenskommelse? Mins du inte? Intet
släp, både du och maskinen behöfva hvila. Nästa
gång det händer ... du vet. . . vinden .. . Det vore
allt bra synd om maskinen på gamla dar.» Detta
»nästa gång» hade han sagt så många gånger, men
maskinen hade dock fått stanna qvar i sin vrå. Han
förstod, huru mycket hon höll af sin gamle vän, och
att hon hade behof af hans sällskap ibland.

Ja, de hade varit lyckliga dessa tre år. Men så
hade pröfningen kommit, då Edvard blifvit utan
arbete, och då hade allt blifvit så förändradt. Han
hade väl sökt bekämpa sin sorgsenhet, men detta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free