- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
104

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ständiga jägtande efter anställning, dessa ständiga
motgångar hade nedtryckt honom, gjort honom dyster,
ja t. o. m. bitter. Stackars gosse, det var ej att undra
öfver! Lyckan hade varit så huld, lifvet så ljust och
sinnet så föga härdadt. Men dessa svåra tider kunde
väl inte vara i evighet, krisen skulle väl en gång gå
öfver, och då skulle det väl blifva bättre. Hon hade
en gång förut kunnat hoppas i femton långa år, och
nu var det kanske endast fråga om några månader,
bara han inte tröttnade.

Men om ban tröttnade? Hon förstod inte riktigt
hvad det innebar, men hon kände med sig, att det
skulle vara något förfärligt. Om han tröttnade?! Och
så stod det i ett nu klart för henne, hvad han sagt,
då han gått ut på eftermiddagen: »Det måste bli
någon förändring, mor, jag kan inte härda ut med det
här längre, hellre hvad som helst». Och så det der
underliga talet för några dagar sedan: »Om jag skulle
göra dig någon stor sorg, mor, kunde du förlåta mig
då?» Hon kunde inte påminna sig, om hon ens hade
svarat honom. Han skulle göra henne någon sorg!

Men nu! Det hade kommit en sådan fasansfull
tanke öfver henne och en beklämning, sådan hon
aldrig känt förut. Hvad var meningen med det der
talet om en stor sorg, och hvad med det der uttrycket
»hvad som helst?» Och hvar höll han till?

Här hade hon suttit i mörkret och drömt vaken
och hade alldeles glömt bort att hon väntade på
honom. Klockan var nära tolf, och i kakelugnen var
det alldeles mörkt, svart kol. Hon kom i håg sin
liknelse och ryste. Det måtte väl inte händt honom
någon olycka! Hon lade ofrivilligt ton vigt på »händt»,
och det skrämde upp henne ännu mer. Hvad skulle
hon göra, hvad kunde hon göra? Kasta på sig
kappan, springa ut på gatorna och söka honom, göra
alarm. Men hvar fans han, hvar?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free