- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
106

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hårda tider. Skizz af Martin Bolander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Och hvilken skef ställning intog han icke till
henne! Hon hade arbetat och försakat för att kunna
hålla honom i skolan, hade pålagt sig de största
umbäranden, hade utarbetat sig i förtid för att bereda
honom tillfälle att genomgå sin kurs vid högskolan,
hade med ett ord egnat hela sitt lif åt honom. Men
han, hvad hade han gjort? Ah ja, det var kanske
inte hans fel, att det blifvit, som det var — han hade
tänkt sig det annorlunda och hade åtminstone försökt

— men han kunde inte uthärda den tanken att än
en gång behöfva lefva af hennes lilla pension, att
ännu vid mogna år vara barnet, som modern måste
underhålla. Ljudet af symaskinen, som nu en tid
hade snurrat från morgon till kväll, lät som en
anklagelse. Ty han kunde ju ta sig för något anpat,
kasta sig in på något annat verksamhetsfält. Men det
ville han inte. Han ville inte öfverge den bana, han
valt, ville inte bli blott en maskin, som arbetade med
hvarken intresse eller håg — och det skulle han bli
i så fall, det kände han med sig — så till vida var
han egoist.

Men det skulle nog bli bra. Der ute kunde han
nog slå sig fram, der kunde han åtminstone utan skam
taga hvad arbete som helst inom sitt fack. Han
skulle arbeta, han skulle spara, och så skulle hon
komma efter. Till dess hade hon sin pension, så att
hon behöfde inte lida nöd. Och han skulle skrifva,
skrifva ofta.

Hon till Amerika! Det hade hon inte ens
kunnat drömma om. Men fans det då ingen möjlighet
här? Nej, han hade ju sagt, att det inte fans.

Hon visade på bordet, på ritningarna der,
resultatet af oerhörd tankeansträngning, af sömnlösa nätter.

»Men din uppfinning? Du har ju sagt, att
svårigheterna med den äro i det närmaste besegrade,
och du har ju gladt dig så mycket åt att kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free