- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
124

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skap och väldigheter, svenska ministrar och
representanter för diverse större och mindre »makter» utom
annat fint folk i egna ekipager eller Westerlings »bästa».
Och kronprinsen framför allt med gemål. I vagn
förspänd å la Daumont — heter det kanske inte så? —
d. v. s. fyrspann med jockeyer på båda vensterhästarne,
men då förstås utan kusk. Det var alltid något nytt
på utställningen. Eljest påstod sakkunnigt folk, att
nouveautéer icke egentligen presterades, utan idel
kända, förut sedda saker. Men för oss, som icke
kunnat skryta med sakkunskap — och vi utgjorde väl
ändå »den kompakte majoritet» af de
utställnings-besökande — för oss var den verld, som rymdes
innanför det långa planket å Ladugårdsgärde, ett undrens
rike .. .

Dock, vi få ej gå händelserna i förväg, som det
hette i de gamla hederliga romanerna vi fingo till lifs
i vår barndom.

Alla utställningar skola »öppnas», och öppnad
anses en utställning icke vara förrän helst kungen eller
i allra yttersta nödfall en k. maj:ts befallningshafvande
hållit ett tal. Här talade gifvetvis majestätet sjelft,
men först efter att ha blifvit ombedd af mötets
hedersordförande att tala. Och de som. stodo honom
närmast, mötesbestyrelsen, de främmande ministrarne, som
ej förstå svenska, och öfriga honoratiores, hörde hvad
som sades. Men svenska folket, som i täta led
trängdes kring estraden, hörde ingenting, och
tidningsrefe-renterne, som måste både höra och se allting, hörde
heller ingenting, men det betydde mindre, i ty de
be-slöto sig för att sjelfve i kompani författa ett kungligt
tal, hvilket attentat, om man så vill, förebygdes
derigenom att högst densamme sände dem sitt
egenhändigt skrifna koncept till talet, som de funno högstämdt
och kraftigt.

Se’n blåstes festmarsch af lifgardister i hvita rockar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free