- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
137

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Möblerade rum för bättre ungkarlar.” Små interiörer af Chicot. Med 4 teckningar af Edv. Forsström - 4. Hos det s. k. folket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Slutligen skulle äfven detta mysterium få sin
förklaring.

En dag möter jag jungfru Lisen utanför porten
på en tid, då jag eljest sällan eller aldrig var hemma.
Jag ber henne följa upp och hemta tvätt, efter hon
var på trakten. När jag så sätter nyckeln i dörren,
höras hastiga steg innanför, liksom af en flyende.

Jag sätter mig att skrifva tvättnotan, medan
jungfru Lisen tager fram kläderna ur skåpet. Plötsligt
kommer hon fram och stöter till min armbåge.
m »Ts, ts», hviskar hon, »kom och se på god lust!»

Hon visar på en skjorta, som låg kastad öfver
de andra. I bröstet sutto tre knappar och armknappar
funnos också. Men de voro icke mifia.

»Aha, så att der ha vi ägget. Listigt,
utomordentligt listigt, mycket!»

Jag kallar ögonblickligen på den munviga Lovisa,
som nu dröjde ganska länge.

Slutligen kommer hon intrippande med en min,
för glittrande glad att vara riktigt naturlig.

»Hör nu, Lovisa, hvem rår om de här
knap-parne?» frågade jag, pekande på det främmande godset
i mitt skjortbröst.

Hon blef röd som en pion. Det var första och
äfven sista gången jag sett denna listiga kvinna
förlägen. Men hon hade ej tappat koncepten ändå.

»Ska jag veta hvem som rår om knapparne?»
fräser hon och gör sig arg som ett bi. »Jag har väl
ingenting att göra med notariens skjortor. Det är
nog, att man får släpa med städningen måron och
kväll.»

»Lovisa vet väl icke heller, hvem som tager sig
friheten att begagna mina skjortor?»

»Ah, notarien borde blygas», utbrister hon
gråtande. »Jag må väl inte kunna begagna dom heller.
Usch, fy f—n så nedrigt!» Och dermed dansar jung-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0153.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free