- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
142

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

uppåt utmed den inre, sotiga muren, och midt på
golfvet framför dem, som sutto der omkring, syntes
en rundel af darrande ljus, som lyste bjert på kjolar
och benkläder, men lemnade ansigtena i skuggan, utom
när någon ett ögonblick böjde sig fram, då ansigtet
glödde med lågans egen varma färg. Längre bort i
rummet blef skenet allt mattare och mattare. Det
stora salsbordet af polerad björk var skjutet åt sidan,
och dess ena hälft stod i halfdager, medan den andra
var i djup skugga. Uppe vid kronan i taket flimrade
ljus. och skugga om hvarandra, och porträtten på
väggen tittade spöklikt och dunkelt ned. Men längst
bort i vrårna, liksom på väggen der spiseln stod, var
det mörkt; mörkastx var det i hörnet, der soffan stod,
och den matta dagern, som gardinerna utestängde,
gaf blott en svag ljusning åt de båda djupa, aflånga
fönstren.

Muntert fladdrade lågan, och de stora, sköna
björkträna började brinna ned. Den gula lågan blef
allt rödare, veden började kola, och allt mörkare föll
skuggan från spiselkanten bortom den ljusa fläcken i
rummets midt. Allt som glöden föllo ihop, bildade
de fantastiska figurer, och öfver dem lade sig ett fint
lager af aska, genom hvilken den röda elden stundom
glimmade fram. Och medan det var gnistrande kallt
ute, sutto glada menniskor kring den varma härden
och böijade prata.

Det ena ordet tog det andra. Lätt flög talet
från gamlas munnar liksom från ungas, cch endast
smågossarne lågo stilla och lyssnade med stora,
uppspärrade ögon. Ty små gossar ska vara tysta, när
stort folk talar.

Lilly och Netten sågo i elden och voro nyfikna
och uppfinningsrika på alla de figurer, som de der
kunde upptäcka. Än var det ett träd med knotig
stam, än var det ett slott, än en kask och än en karl,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0158.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free