- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
144

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

timme, som den här hvita gestalten gick förbi spegeln.
Huru ska man nu kunna förklara det? Huru är det
möjligt att kunna förklara det?»

»Ja», sade gamla fröken och skakade på hufvudet
så att banden på hennes hvita mössa slängde fram
och tillbaka. »Man hör en massa underliga saker,
som man inte kan låta bli att tänka på. Men nu ska
jag berätta en historia, som ni inte ska skratta åt. För
något måste det ligga i den. Jag har hört den af
personer, som inte bruka fara med prat och dikt.

Jo, det viir en gammal procentare som låg för
döden. Hela sitt lif hade han farit med ocker och
svek, och hundratals familjer hade han bedragit och
gjort utfattiga. Och ingen hade någonsin haft glädje
af, att han lefvat. Men när han så låg på sitt yttersta,
då tordes ingen vara hos honom. Det skrattade så
styggt i alla vrår, och midt i natten hände det, att
lampan blåstes ut. Och när det nu blef mörkt, började
det ett lefverne i rummet, så att stolar och bord vältes
omkull. Och i sängen knakade det och knarrade, och
den gamle procentaren låg hela tiden och skrek och
bad för sitt lif.

Till sist fans det inte mer än en gammal gumma,
som tordes vara hos honom, och hon satt hela nät- *
terna med glasögonen på näsan och läste högt ur
bibeln. Och det såg länge ut, som om den onde då
inte vågade sig fram.

En natt — det var på vintersidan — blef det ett
förfärligt biåsväder. Det hven i knutarne, blåsten lyfte
och skramlade med tegelpannorna på taken,
fönsterrutorna skallrade, och uppe i skorstenen pep det och
tjöt Sej, ömkligt och skrälde så hårdt ibland, att det
lät, som om hela spiseln skulle ramla ned.

Och med ett tag blåstes lampan ut, och bibeln
flög ur gummans händer bort i den allra mörkaste
vrån. Och nu började samma lefverne i stugan, fastän

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free