- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
145

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tio gänger värre, än hvad det hade varit förut.
Lampan föll omkull, dörren smälde upp och igen som
kläppen i en klocka, det lät, som om alla möbler i
rummet krossats i små bitar, och borta i sängen
hördes gubben, som skrek allt hvad han orkade: ’Nu
tar han mig! Hjelp! Han tar mig!’

Så med ens blef det* alldeles tyst, men när
gumman fått eld på lampan igen, låg gubben död, och
täcke och lakan voro alldeles sönderrifna.» —

Allesammans tego en stund. Men så stack Netten
fram sitt ljusburriga hufvud ur mörkret och sade:

»Är det sant det?»

Och när ingen svarade, fortsatte hon:

»Ja, jag hörde en gång en ändå värre historia,
när jag var borta hos farmor i somras.»

Och så började hon berätta:

»Det var en gång en resande, som kom till ett
värdshus och begärde att få låna hus öfver natten.
Men det fans inte något att få.

Då sade värden till honom, att det fans ett rum
ledigt. Men der hade ingen velat ligga på flere år.
Ty der spökade det. Men ville han våga sig på saken,
så nog gick det an att få försöka.

Den resande tog in i rummet, och när det blef
liggdags, gick han och lade sig att sofva. Men det hade
sig inte så lätt. Han låg och vred sig på bädden
och kunde inte somna. Der ute hörde han, huru
regnet flöt utefter rännorna, och han kände sig hemsk
till mods. När han till sist somnade, sof han oroligt
och hade konstiga drömmar. Han såg döda
menniskor utan hufvud och benrangel och tomma
jernrust-ningar, som skramlade och dansade omkring honom.
Och så till sist vaknade han upp, och då såg han
tydligt en hvitklädd kvinna, som hade ett stort hål i
hufvudet, ur hvilket blodet rann i droppar utefter
hennes hvita drägt, och på armen bar hon ett dödt

Nornan 1887. * 10

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free