- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
149

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Men nu var det, som om lätjan rakt hade gått
ur kroppen på mannen. Han blef blixt kär i pigan,
och det gick så långt, att han beslöt sig för att mörda
hustrun.

Men hon, som såg, hur det var fatt, brydde sig
inte om det, utan var lika god emot honom som förut.
Hon tänkte väl att vinna honom igen.

Nu vågade han sig naturligtvis inte på hustrun.
Ty hon var stor och stark och dugtig. Och det visste
han, att inte var det värdt att han öppet gaf sig på
henne inte. Ty mot honom skulle hon nog reda sig,
om han så hade den andra till hjelp.

Men en dag, när de voro ute tillsammans för att
ta upp nät, passade han på, medan hustrun stod lutad
öfver båtkanten och tog ut en fisk, som hade trasslat
sig in i nätet, och skuffade till henne, så att hon föll
på hufvudet i sjön.

Innan hon hann komma upp igen, tog han åran
och stötte henne riktigt under vattnet. Och nu stod
han och höll henne under vattnet, till dess hon var död.

Hur det blef uppdagadt mins jag inte. Men
karlen kom på fästning, och han sitter der visst än.»

När alla varit tysta en stund, började Lilly och
sade, att nu ville också hon tala om en historia.

Elden var nu alldeles nedbrunnen. Det var mörkt
i rummet. Endast alldeles invid spiseln syntes en ljus
fläck. Den stora hunden flämtade af hetta, och
små-gossarne sutto orörliga och kastade förskrämda
ögonkast på mörkret rundt omkring dem.

Då reste sig mamma och sade:

»Nej, för all del. Berätta inga flere historier.
Barnen törs ju inte gå till sängs i kväll.»

Och dermed tog hon en tändsticka, strök eld på
den och tände lampan.

Mildt och klart föll skenet öfver salsbordet och
spred sitt ljus öfver mörka vrår. Stämningen blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free