- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
169

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Tron I inte, Mosterman, att nämndemannen
Per Olsson gick igen, kanske, han som dog af
’fylle-sjuka’ och ropade på den onde och sa’, att hela
sängadynan var full med onda andar?» sa’ Pernilla.
»Det sa’ Marna, som tjente der, att det prasslade i
krokarne natten igenom och ibland hördes svordomar
ute i trädgården. Det är så säkert som dagen, att
han hade en gång behållit oblaten i munnen och
stuckit den i nyckelhålet till kyrkodörren och lofvat
den onde sin själ efter vissa år! Ja, det är det!»

Det gick en rysning genom oss alla. När
lärpojken berättade om pojken, som lockade hin in- i
nöten och stängde honom inne der, fick han »en
tröja bankad prygel». Men jag undrade, hur det
kom sig, att hin kunde hålla till om nätterna just i
kyrkan. Men jag tordes ej fråga mor, ty då visste
jag, att hon skulle börja gråta och säga, att min fråga
var ett djefvulens verk, och att jag var på väg att
bli förtappad.

* *

*



Det var den tiden. I somras helsade jag på en
god vän, landstingsmannen Per Jönsson i Fölby, och
dagen var glad. På kvällen kom lilla Ella och hviskade:
»Var snäll och tala om en historia — men dä
ska’ vara en, som är hemsk!»

Jag letade i minnet efter en sådan och erinrade
mig då en, som i min grönaste barndom hade vållat
mig feberrysningar och en sömnlös natt. Jagbegynte:
»Det var en gång — —»

»Jaha», sa’ Ella, »den sagan börjar regält–»

»Det var en gång en man, som hade all sin lust
i den orätta Mammon, men aldrig kunde få nog, och
derför svor han sig bort till den onde — —»

»Det göra alla, som svärja», sa’ Ella och såg
lillgammal ut.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free