Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Svensk» i främmande folks mun. Litet etymologi af R. Geete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Svensk”
i främmande folks mun.
Litet etymologi af R. Geete.
Jbj ågot hvar af oss har förmodligen hört användas
^ ^ och kanske äfven sjelf någon gång användt ordet
»tungus» för att beteckna en surmulen menniska, som
ej vill vara med om någonting af gladare art, — eller
»vandal» för en kulturfiendtlig varelse, som är färdig
att bära våldsam hand på andras tillhörigheter,
sär-skildt konstens alster! »Är du alldeles rysk?» kan
man ännu få hora i ifvern utslungas mot någon, som
står i begrepp att företaga någonting alldeles »vildt».
Dessa och många andra exempel vittna derom, att
åtskilliga folknamn under vissa förhållanden kunna få
en vidsträcktare användning än den som från början
tillkommit dem. De kunna nemligen lemna sin
inskränktare sfer såsom rena egennamn och iklädas
appellativ användning, liksom förhållandet är, och detta
i ännu vidsträcktare grad, med de enskilda
personnamnen. Många af dessa senare hafva ju i
språkbruket öfvergått till afgjorda appellativer, och i
afseende på flere af dem tänker man numera ej ens
på att ett nomen proprium ligger begrafvet derunder.
Så är t. ex. fallet med ordet dalmas, hvars senare del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
