- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
180

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

igen nere hos grosshandlarens, som bo under oss,
derefter hos värdens två trappor upp, och först då
hvarenda dörr i det stora huset blifvit på detta sätt
afprofvad af den nattlige besökaren, blef det tyst och
jag föll i ett slags dvala.

Huru länge den räckte, vet jag icke, men hvad
jag vet, är att jag satt upprätt i sängen och med
vidöppna ögon såg hvad som nu tilldrog sig. Väggen
mellan sängkammaren och salen hade försvunnit,
dragits upp som en ridå, och öfver sänggafveln vid mina
fötter blickade jag ut i ett stort, halfmörkt rum, som
jag icke kände igen. Det var lågt i taket och
möble-radt med gammalmodig, tung elegans, långa, raka
cha-grinsoffor, svartnade oljefärgstaflor på väggarna, antika
skåp och tunga bronskronor, hvilkas ljus icke voro
tända. En halfuppskrufvad lampa på divanbordet
och vaxljusen i ett par lampetter på väggarna
kämpade maktlöst mot allt det mörker, som fylde det
stora rummet likt en rök och ovilligt vältrade sig
undan och gömde sig under möblerna och i alla vrår.
Och ändå tycktes här firas någon fest. Rummet var
fullt af folk, mest herrar, alla svartklädda och tysta,
och ett par vaktmästare gledo ljudlöst omkring på
mattan och bjödo vin och konfekt på stora brickor.

I soffan utmed den bortersta väggen satt ett ensamt,
svartklädt fruntimmer, som jag tyckte mig känna igen.
Ja, det var den vackra friherrinnan Griip, en af
Stockholms mest firade skönheter, och hon syntes vara
värdinna, eller åtminstone festens föremål, ty alla höllo
oafvändt sina blickar riktade på henne.

Hon var så förändrad, att jag nästan tvekade,
om det verkligen kunde vara hon. De sköna ögonen
hade alldeles förlorat sin glans och blickade omkring
sig med ett uttryck af trött apati, det förr så yppiga
svarta håret hade glesnat liksom efter en svår
sjukdom, och den underbara hyn, som alltid påmint mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free