Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Feberfantasier. Af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
om hvita rosor, hade gulnat till ett slags osund
vax-färg. Vid ena tinningen och på begge sidorna om
näsan hade hon svartbruna fläckar.
Och hvart hade det flytt, detta gnistrande,
spelande lif, denna spirituella glädtighet, som förr gjort
hennes fägring dubbelt fängslande? Det var med den
största möda hon kunde framtvinga ett trögt och matt
leende på sina färglösa läppar, då någon tilltalade
henne, och då hon måste besvara en fråga, kostade
det henne en sådan ansträngning att väcka sina
domnande tankar, att det kom ett uttryck nästan af
kämpande ångest i de sömnsjuka ögonen. Hennes vackra,
juvelprydda händer hvilade tungt i knäet, och det såg
ut, som om hon ej orkat lyfta dem; den venstra
handen fingrade tanklöst på solfjäderns svarta plymer,
och en gång förde hon långsamt upp den till sitt
ansigte och skyggade för det, som om det svaga skenet
från lampan på bordet framför henne plågat hennes
ögon.
Det var sorgligt att återse henne på detta sätt.
Då vi sist träffades på supén hos häradshöfding Hjelms,
hade hon dansat med lif och lust som en sextonåring
på sin första bal, strålande af ungdomsglädje och helsa,
och livar hon kom, hade alla ansigten omkring henne
ljusnat och myst så vänligt — och nu! Detta sorgsna
deltagande i alla blickar! Hvad var det då som hade
händt?
Liksom till svar på min tysta fråga hörde jag en
för mig obekant mansröst säga alldeles bakom mig:
»Det är tråkigt att vara på begrafning.»
Jag vred hufvudet åt venster så mycket jag kunde,
men urskilde ingenting; hur jag vände mig, flägtade
en varm, litet astmatisk andedrägt alldeles i mitt öra,
men med synsinnet kunde jag ingenting upptäcka.
»Begrafning? Hvems begrafning?» sade jag häpen.
»Friherrinnan Griips.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
