- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
185

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag ville icke höra på min plågoandes elakheter
och började se mig om efter några flera bekanta;
men nu kom jag att lägga märke till en egendomlig
omständighet, som jag förut icke observerat. Flera af
de svartklädda herrarne hade intet ansigte utan i dess
ställe endast en slät, hvit yta, som en oskrifven tafla.
Och när jag såg mig omkring, befans det, att det var
de allra flesta i sällskapet, som voro så besynnerligt
skapade.

»Hvad är det der för ena?» frågade jag.

»Det är de ofullgångna, de individualitetslösa —
de, som tänka andras tankar och handla andras
handlingar. »

»Äro de också döda?» frågade jag spefullt.

»De ha aldrig lefvat.»

Nu uppstod det allmän rörelse i salongen; en
vaktmästare hade kommit in och hviskat något till
värden. Jag hörde en vagn stanna utanför, och det
blef ett spring i trapporna.

»Det är likvagnen, som väntar», ljöd den hesa
rösten i mitt öra.

Begrafningsgästerna hade liksom på kommando
dragit sig undan åt väggen och fingo brådtom med
att ta på sig sina svarta handskar. Baron Griip, som
talat med vaktmästaren, gick fram till sin hustru och
bjcd henne armen, som hon tog med stor
ansträngning. Hon kunde knappast hålla sitt hufvud uppe.
Hon reste sig emellertid utan hjelp och gick några
steg framåt golfvet, tungt stödjande sig på mannens
arm. Då slog klockan tolf — det var vägguret der
ute i min egen sal, som verkligen nu slog — och den
resliga kvinnogestalten sjönk tillsammans och gled
ljudlöst ned på golfvet som en tom svart slöja.

En af gästerna tog upp den och lade den öfver
baronens framsträckta armar. Sedan lemnade alla rum-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free