- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
189

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ynglet och jämt så fick jag höra: »Båtsmansynglet
blir båtsman likt». Men jag tänkte alltid: »Vänta
bara, tills jag blir stor, då ska I få se på karl».

Ja, så kom den vintern, jag skulle gå för prästen,
och fram slapp jag, för jag var inte dummare, jag än
de andre. Nu började jag att räta på mig. Nu tog
jag mig en riktig sommartjänst. Och sen om
efter-hösten så gaf jag mig ner till Halmstad o$:h hjälpte
till vid hamnbygget där och var borta ända till jul.
Då kom jag hem och då hade jag, skall jag säga,
grannare kläder, än någon rik hemmason i socknen,
och klocka med. Och då tyckte jag allt, jag var karl.
Nu var där nånting både att äta och supa i
Rans-bärgshyttan. Jag vill inte näka till, att jag kunde ta
mig en sup, jag med. Och jag var då med på
hvarenda lekstuga, här hölls på långa håll, och var en
sådan karl så.

Men så togo också mina pängar slut långt före
våren — se, hvarken jag eller mor hade vett att
hushålla. Vi lefde, medan vi hade något, och så suktade
vi för rästen.

Så gingo åren. Jag gaf mig ut och tjänte bra
pängar, medan den goda årstiden varade, och om
vintern låg jag hemma i hyttan hos mor och lefde
upp dem. Men hos bönderna gat jag inte ta tjänst,
de betalte för dåligt. Och sen så tyckte de inte om
mig och inte häller jag om dem.

Så en höst jag låg ute och dikade på Jonstorps
härregård, så förkylde jag mig och blef så illa sjuk,
så de måste köra mig till lasarettet. Där gick nästan
hela min sommarförtjänst, så att när jag kom hem,
usel och klen, så hade vi ingenting att lefva af. Då
måste jag krypa till en bonde och ta spanntröske.
Men det blef jag snart led på — slita så mycket för
så liten lön! Då svalt jag hällre. — Jag hade just
aldrig varit oärlig, men den tiden tänkte jag nästan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free