- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
191

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

jag ville ha t tö ske. Men så fort jag kom till
Hälsingborg, så var det jag som passade på och följde med
en skuta öfver till Köpenhamn.

Här gick jag nu och tittade på den store staden
och lefde godt, så länge pängarna varade. Men de
togo la snart slut, och då var det till att höra sig för
efter något arbete, som inte blef för strängt. Det var
inte så lätt att få, men till sista byte så lyckades det.
Jag blef antagen till att hugga bränne och borsta
stöflar och göra litet hvad som hälst på ett ställe, där
de hade rum för resande.

Nu hade jag det riktigt bra en tid, det vill säga
så länge, som jag var villig och mån om att göra,
hvad jag skulle. Och jag har då aldrig haft så godt
kosthåll hvarken förr eller sen och jag skaffade mig
så fina kläder som någon härre, för där vankade
många drickespängar. Och skam till sägandes såg jag
riktigt karlig ut på den tiden, så alla jungfrurna där
riktigt refvos om mig, och de stassade för mig och
gjorde sig till, ja, de krusade för mig, så jag kunde
ända glömma, hvem jag var.

Men se, när en har allting bra, så vet en inte
att sätta värde på det. Och tills bättre jag fick det,
tills stinnare i kräfvan blef jag. Snart så gjorde jag
inte mer, är jag var rent tvungen till, och kunde jag
på något vis slippa undan, så gjorde jag inte det en
gång. Och så ofvanpå allt happade jag till att bli
rusande ett par gånger och i fyllan så var jag vild
och galen och svarte sturskt och tyckte, att jag
krusade ingen. Och då gick det så, att jag fick lämna
min tjänst.

Nu gick jag och dref därnere och sjåade och
klämde mig till litet, hvad jag kunde. Jag var snyggt
klädd och lade mina kort väl, så jag redde mig bra
till en tid.

Så en dag träffte jag en dalkulla, som var där-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0221.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free