- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
192

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nere och gjorde hårsaker. Hänne slog jag mig i tal
med och bjudde hänne på kaffe. Och vi blefvo
riktigt goda vänner, Greta och jag. Sen träfftes vi både
tidt och tätt, och hur vi pratade, så kom jag att fria
till hänne, och hon sade ja. Se, hon hade skrapat
ihop litet pängar, och dem narrade jag af hänne
hvarenda styfver, för hon tyckte så fasligt mycket om
mig, så hon kunde inte neka mig nånting, det sade
hon själf. Men jag gick och ljög för hänne hela tiden,
för jag sade, att jag var rik och att jag rådde om en
stor härregård i Halland, som hette Ransbärg. Och
jag talte ständigt om, hur många hästar och kor och
får och drängar och pigor jag hade. Och jag tryggde
hänne i, att jag gick här och väntade på pängar
hemifrån. När bara de kommo, då skulle vi tvärt
resa hem och ha bröllop, och allting skulle bli så fint
och rart så.

Men när jag så hade fått hännes sista styfrar,
då blef jag ända rädd för, hvad jag hade gjort, och
ville ge mig ifrån både Köpenhamn och Greta. Jag
orkade inte tala om, att jag bara hade narrat hänne,
för om jag skall sanningen säga, så skämdes jag för
mig själf.

Hvart skulle jag nu fara? Hem? — Då kom jag
la på fästningen, för jag hade haft att göra med
Henrik Borg! Ja, det kunde just vara lagom åt mig,
jag var inte bättre värd. Tvi, jag kunde inte lida
mig själf! Men bort ifrån Köpenhamn skulle jag, det
var tvunget. Jag kunde aldrig uthärda att stå där
som en lögnare och bedragare inför Greta. Det
riktigt ryste i mig, när jag bara tänkte på det.

Så gaf jag mig på hemvägen. Det fick gå med
mig hur som hälst, bara jag slapp väl ifrån Greta.
Och efter sju sorger och älfva bekymmer så kom jag
ändtligen hem till Kröplinge. Det var på hösten. Mor
var allt kommen ifrån fästningen, hon hade fått sitta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free