- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
194

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dra af skinnet. Men det förstår sig, mor fick inte
veta, att jag gick, förr än efteråt.

Folket grinade la åt mig och tyckte, att inte
kunde en sådan finer härre, som varit inne i själfve
kungens by, ta sig för sådant arbete. Eller kan ske
jag hade lärt på den profasjonen därinne? — Men jag
brydde mig inte en gång om att svara dem, utan jag
slog döförat till. Och så drog jag skinnet af hästen,
så godt jag kunde, och tog istran för min egen del.
Och betaldt fick jag — sen gaf jag den onde, hvad
de tyckte, nu hade jag i alla fall bitit hufvudet af
skammen. Och när jag kom hem, så blef mor med
nöjd, när hon fick pängar att köpa bröd och en tår
brännevin för — det var två riksdaler jag fick för
mitt besvär.

Sen behöfde vi just inte svälta den närmaste
tiden, för lyckan var god — den ene kampen dog
efter den andre i trakten. Och bara för istret fick
jag många riksdaler.

Så gick vintern och våren, och sommaren
stundade. Förtjänsten hade nu varit skral en tid. Mina
kläder började se lasiga ut, så jag ville just inte gä
nånstädes i onödan. Men något fick jag hitta på och
göra, eljes blef det för ledsamt, och så tog jag och
började ansa om vår hytta, det behöfdes alltid ett par
gånger om året. Och nu var hon nästan sämre än
nånsin förut, för medan mor var borta, hade stugan
rent förfallit, och godt folk hade la med gjort sitt till
för att få hänne omöjlig att bo i.

På midsommaraftonen var mor inne i staden och
skulle sälja några vispar och ugnssopor och annat
smått, som hon hade vridit ihop, för att vi
åtminstone skulle få oss en kopp kaffe till hälgen. Jag låg
ute i backen och drog mig, jag hade justament slutat
med att lägga om hyttetaket. Och då som alltid, när
jag var ensam, kom Greta i mina tankar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free