- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
197

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Härregården Ransbärg. Allmogeberättelse af August Bondeson

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fade sig arbete. Och ändå unnade hon sig knappt
födan. Se, hon tänkte bara på att laga, så hon inte
skulle stå rent hjälplös, när barnet kom till världen.

Men sen hon hade fått barnet, sen kunde hon
inte bärga sig i Köpenhamn längre. Nu ville hon
försöka ta rätt på mig. Ja, hon for öfver till Malmö och
så gick hon från härregård till härregård, med barnet
på ryggen, och bjöd ut sitt arbete. Och när hon kom
upp till Halland, så började hon fråga sig för efter
härregården Ransbärg. Men det fans ingen människa,
som visste om någon härregård Ransbärg. Det var
först i Falkenbärgs stad, som hon fick reda på, att
bärget här hette på det viset.

.Nu kom mor ifrån staden. Och hon var ända
inpå oss, innan vi sanste hänne.

»Hvad är det för främmad, du har fått, Johan?»
frågte hon.

»Det skall bli er sonakvinna», sade jag och var
så glad så.

Men mor såg mörk ut.

»Sonakvinna!» tyckte hon. »Likasom du skulle
kunna försörja nån kvinna! — Då är det la din unge
med, som du håller så grant på armen? — Käre
Johan, hvad har du tänkt på, som har dragit denna
stackars människa i olycka? Du ser ju, att du kan
inte en gång skaffa litet kaffe till hälgen, utan det skall
min gamle rygg svida för. Hur skall du kunna
försörja desse lifven? Och hvar vill du hysa dem? Inte
kan du kräppa in dem i denna usla kulan! Ack, ack!»

Jag kunde ingenting svara till det. Men Greta
steg upp och slog mor på akseln.

»Var inte I ledsen, mor! Jag försörjer mig själf
och ungen med, om det kniper. Och inte ska vi
tränga er ur er stuga, inte. — Vänta bara — vi ska
snart bygga ny stuga, och då ska I flytta in till oss. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:40 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1887/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free