- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
199

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mäst med. Men Greta, hon rände handen ner i sin
lommetaska och tog fram pängapungen.

»Hå, det ska fäll’ bli mat både nu och efter
hälgen», mente hon. »Ta I slantarna, mor, och köp!
I känner folket bättre än jag.»

Därmed flydde hon mor tre silfverriksdalrar och
lät hänne se, att hon hade flera.

Då blef mor ända som en mornmjölk så mild.

»Jag tror, du är likare sonakona, än jag tänkte»,
sade hon och tog imot pängarna.

Och så gick hon ut i gårdarna och köpte både
bröd och såfvel, så vi lefde härrskap både
midsommardagen och flera dar efter.

Snart så visste de i hela bygden, att där hade
kommit en dalkulla till vårt, som hade ett barn med
mig och som tänkte bli min kvinna. Fruntimmerna
ynkade la det arma kräket, som hade låtit narra sig
af en sådan rackare som jag. Men karlarna svuro
ve och förbannelse, för jag låg och drog in en främ-,
mande kona och fyllde socknen med tiggareungar.

Allt gick ändå sin gilla gång. Greta hade sitt
prästbevis klart, så vi blefvo gifta — det var intet
prut med det.

Greta gick nu på härregårdarna och gjorde
finarbeten, för hon var så obegripligt händig till allting.
Och snart fingo la också de rika morerna i socknen
lust till att låta göra sig grannlåtssaker. Greta krusade
ut hufvudlin åt dem och sydde granna rosor på deras
silkehättor och sjalar, så hon hade ständigt fullt upp
att göra och gocl förtjänst. Och alla människor, som
hon kom i lag med, så tyckte de så väl om hänne,
för hon var så snäll och villig och duktig. Och så
fick jag också hyggligt arbete den sommaren. Nu
ville jag inte längre vara rackare. Strängt blef det,
förstår sig, för det var inte annat att tänka på, än att
dika och lägga stengärdesgårdar och slå och ta af säd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free