- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
200

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvareveli endaste söcken dag. Men så var det också
så mycket roligare om söndagarna. Då hade vi det
riktigt som härrskap, för då hade vi råd till att hålla
oss med god mat. Och så hade vi ett sådant väsen
med pojken — den voro vi då så kära i, bägge två,
så jag kan inte utsäga det.

Och innan Greta hade varit hos oss i två
månader, så lät det på ett annat vis i stugorna. Då tyckte
folk, att det var själfva den till fruntimmer, den
dalkullan. Fick hon regera länge, så blef det bestämdt
bärgadt folk på härregården Ransbärg. Så hette nu
hyttan i allas mun; det kom ut, förstår sig, att Greta
hade frågat^ efter ett sådant ställe.

Sommaren gick och hösten med och vintern kom.
Greta, hon höll jämt på med sitt arbete. Jag tog
tröske, när den tiden blef. Och jag hängde i som
den värste slaf, för jag hade satt mig i sinnet, att
ingen skulle kunna säga annat, än jag skötte mig, så
godt som nånsin i världen stod till. Och mor, hon
var så lycklig, så lycklig. Medan Greta och jag voro
borta, så satt hon hemma i hyttan och passade den
lille och spann.

Fram på våren så kom Greta hem en
lördagskväll och hviskade mig i örat nånting, som inte lät illa.

Vid Jonstorps härregård stod en gammal stuga,
som skulle rifvas, och den kunde vi få köpa för
tjugo-fäm riksdaler. Det var ett riktigt röfvarepris, men det
var för Gretas skull. Härrskapet tyckte, det var synd
om hänne, att hon skulle behöfva bo i en jordhytta,
och hon tyckte själf med, att det började bli ledsamt,
för hon kunde aldrig hålla så snyggt hon ville på det
usla mullgolfvet. Och så för rästen så hade hon ju
allt ifrån början tänkt på, att vi snart skulle få oss ett
riktigt hus. Vi lågo hela den natten och räknade
öfver och funderade, hur vi skulle kunna ställa det,
så vi fingo stugan. Men se, det var inte nog med att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free