- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1887. Fjortonde årgången /
201

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

köpa själfva stugan, där hon stod. Sen skulle vi ha
timret hemkördt och vi skulle bygga och framför allt
voro vi tvungna till attk ha oss en skaplig jordlapp att
bygga på. Bäst var det, förstår sig, om vi kunde få
oss ett torp, men det är inte så lätt öfverkommet, för
härremännen vilja inte ha några torpare, och bönderna
ä så svåra att komma öfverens med — de få aldrig
nog för en dålig torfva, om hon också ligger till ingen
nytta för dem själfva. Ja, vi räknade och vi funderade
hit och dit, men till slut så blefvo vi då sams om,
att på söndagseftermiddagen skulle vi gå till bonden,
som rådde om Ransbärg, och be att få ett par
tunnland af utmarken, som låg nedanför bärget.

Och gamle Ränsgårds Johannes, bonden här, han
var mycket medgörligare, äri hvad vi nånsin hade
väntat. Han mente det, att han ville gärna hjälpa
fram folk, som själfva ville fram, men lathundar och
uslingar kunde han inte lida. — Jaja, jag förstod godt,
hvad han mente. — Visst fingo vi la ta oss på att
göra flera dagsvärken, än hvad jordbiten kunde tåla
vid. Men så var också Johannes så hederlig och lofte
att hjälpa oss med att flytta dit stugan och han tyckte
det, att grannarna skulle också göra körehjälp, det
skulle han svara för.

Alla voro nu så fasligt goda imot oss. När Greta
kom fram till härregården och ville betala stugan med
de styfrarna, som vi hade spart ihop under året, så
sade härrskapet, att vi kunde gärna få vänta med
betalningen, tills vi finge litet bättre om det, för desse
pängarna gingo nog åt till bygget. Och bönderna
körde hem hela stugan, både väggar och tak, för intet.
Det förstår sig, jag fick la bestå en kanna brännevin,
så jag fick — men hvad var det för en sådan
välgärning. Så tog jag mig ett par byggekarlar och vi
satte upp ett hus och det i flygande fläng. Och jag
vill lofva, att nu fingo vi det på folkavis, för här blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:23:51 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nornan/1887/0231.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free