Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarbref. Af Helena Nyblom. Med vignett af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
farenheter, men som derför också nu ha blifvit
veteraner i skogen, och mellan dem oxel och rönnträd,
hasselbuskar och lönnar, vexlande i oändliga nyanser
af grönt, brunt och grått, i gyllne glans, i
genomskinlig klarhet som hafsvatten, i djupa, sammetslika
skuggor. Men midt ibland alla skogens orörliga,
som-marstilla träd stå asparna.
Deras stammar äro också här höga och ranka,
löfvet är tätt och friskt, men de ha aldrig ro. —
Liksom tusen oroliga hjertan hänga bladen på de fina
stjelkarne, skälfva, darra och vända sig, än sakta
snurrande, och så plötsligt med ett rasslande i hela
kronan, som om en evig, otröstlig sorg skakade den
dag och natt.
Jag ser upp i himlen. Den är strålande, oändlig
blå. Man kan icke kalla det vindflägtar, som strömma
upp från sjön, blott friska andedrag, och dock skälfva
och darra asplöfven. Det är som om endast de icke
kände och förstodo denna himmelska klarhet, hvari nu
hela den öfriga naturen hvilar sig, och som om den
minsta, omärkliga rörelse från den verld hvari de lefva
bragte hela deras väsen i uppror. — Om de voro
menniskor, skulle nog andra kalla dem »nervösa^. —
Hvad vill det säga? Väsen, som icke äro mottagliga
för himlens tröst och icke kunna förströs eller ryckas
med af jordens glädje omkring dem, det är ju bara
sjuklighet och griller.
Verkliga hjertesorger ha aldrig många förstått sig
på, sådana hjertesorger, som menniskor måste lefva
med. Att dö af dem som en gran för en stormvind,
det är en annan sak, det tar sig ut och väcker
sympati.
** Jag kan aldrig låta bli att se på och vända mig
om efter asparna, som om jag tänkte, att de skulle
upphöra att darra, när jag hade gått förbi.
Här går vägen ned mot sjön. Ännu falla mor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
