- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
6

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarbref. Af Helena Nyblom. Med vignett af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

strålarne och skuggorna. Rosorna springa ut och
vissna, hvar dag nya, hvar dag samma slag och dock
en evig mångfald, som allting i naturen. — Naturen
är icke så dum som menniskorna, som inbilla sig, att
de kunna hitta på något nytt, men hon vet att det
fins sextio millioner sätt att säga de gamla tingen på.

Förmodligen ha också foglarne sina vissa
melodier, men de säga bestämdt oändligt mycket med de
toner de kunna. — Här är en sådan mängd foglar
i granskogen, och du kan icke tänka dig, hvilka
kärleksförklaringar de göra hvarandra från morgon till
kväll. Löfsångaren, bofinken och trasten, hvar och
en har sina manér och sitt sätt för att tolka sina
känslor.

Mot aftonen blifva i synnerhet trastarne alldeles
öfverväldigade af sina ömma känslor. De försäkra och
bedyra sin kärlek med så många dyra eder och ömma
suckar, att det låter, som om de ibland vore på
vippen att få det i vrångstrupen. Och det tillbedda
föremålet svarar på afstånd: »Gå på! Gå på! — Jag
kan godt höra ännu mer! Spar ändtligen inte på
uttrycken.» —

Och så sjunker solen.

Vi sitta på altanen der uppe och se sjön under
våra fötter släta ut sig mer och mer och få en färg
lik smälta opaler. Himlen glöder i dunkel guldfärg.
Granskogen mörknar och långt borta mellan de små
holmarne höja sig lätta, blåaktiga dimmor och breda
sig i skiftande färger tätt öfver vattenytan. Der
komma ångbåtarne glidande; tysta flyta de fram öfver
vattnet med en hvit lykta hissad högt upp öfver
fram-stammen. När jag sitter här och ser en af dessa
flytande stjernor komma sväfvande mot mig öfver
vattnet, tänker jag alltid: »Der kommer lyckan, den fins,
och den kommer der, till mig!» — Och så glida de
förbi. —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free