- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
11

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarbref. Af Helena Nyblom. Med vignett af V. Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Vi menniskor passa icke längre i stycke med
naturen. Då jag kom från detta eländiga, glädjelösa
hem, kände jag starkare än någonsin, att naturen låg
framför mig som det förlorade paradiset.

Ja, det är en gåta, som ingen kan svara en på.
— Vi sutto der uppe på altanen, då solen hade
sjunkit, och rörde vid dessa strängar. — Jag kan icke
säga att vi talade derom; man talar ju icke om det
som man icke kan formulera.

En af mina vänner, en glad, verksam man,
skrattade åt mig.

Jag ville väl icke, att vi åter skulle blifva
urmenniskor? Jag kunde väl se, hur verlden dag från dag
gick framåt? Melankoli duger till ingenting. Man
skall vika upp ärmarne och gripa verket an, det är
meningen.

Ja, det är meningen, det är mycket sant, men i
alla fall komma de undrande frågorna, de olösta
gåtorna, röra vid ens skuldror och skrämma en som en
af de stora nattfjäril ar ne, som just nu slog förbi mig.

Det är nästan, som om de yngsta bäst förstode
mig. Jag ser elt par grubblande, allvarliga unga ögon
vid min sida, som frågande, undrande blicka långt,
långt in i framtiden, den beslöjade, hemlighetsfulla
framtiden, som ligger likt ett sagoland långt borta, liksom •
sjön der nere i de sväfvande nattskuggorna och hvarifrån
kanske en gång, — hvem vet? — en ny morgonsol
skall komma. —

Säg icke, min vän, att jag är sentimental. Jag *
försäkrar dig, att just det är jag icke, men när jag
lefver i ett paradis, som detta, önskar jag, trånar jag
efter, att vi en gång alla, allesammans kunde vara
lyckliga. — Måtte du vara det!

Önskar din vän

                                                HELENA NYBLOM.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free