Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Två veteraner inom vår diktkonst. Af J. A. Runström. Med porträtt - Emilie Carlén - Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föregående. Man återvände som sagdt till verkligheten;
men hvem kan undra på, om man ej med ens kände
sig fullt mornad ur romantikens fagra drömverld, och
om derför talrika »återfall» låta sig förnimma i
kompositionens godtycklighet, vissa karakterers och
situationers osannolikhet eller rena onatur, en ofta
konstladt »poetisk» språkbehandling och flera dylika lyten,
som onekligen i hög grad skämma en diktning, helgad åt
en trogen afspegling af just det oss omgifvande lifvet.
Prosadikten sköt emellertid nu god fart, och dess
talrika bidrag till vår literatur böra ej till sitt värde
och fin betydelse underskattas, äfven om ej frukterna
blifvit så rika som i åtskilliga andra länder och — låtom
oss tillägga — som utbytena af den romantiska
poesien äfven hos oss. Bland de många roman- och
novelldiktarne gjorde sig snart tvenne synnerligen
bemärkta. En ung »fru F.» debuterade 1838 med en
roman »Waldemar Klein», hvilken mottogs med mycken
välvilja af både publik och kritik, och i rask följd
utkommo nu från samma hand en hel del nya
verklighetsskildringar, som i ökadt mått vunno allmänhetens
bifall. Snart utsatte författarinnan sitt fulla namn pä
titelbladet, och frän den stunden till den dag som är
har Emilie Flygare-Carlén hört till de populäraste
namnen inom vår literatur.
Märket Onkel Adam syntes först 1841 under
nägra skizzer i Aftonbladet, hvilka genast tillvunno sig
stor uppmärksamhet. Följande året utgåfvos de i
bokform under titeln »Genremålningar», och härmed var
uppslaget gifvet till en rik författarverksamhet, som
under ett långt tidsskede gjort »Onkelns» namn till
kanske den mest omtyckta bland alla våra
»signaturer». Författaren bibehöll den ock, till dess hans
författarskap nått sin afslutning, och först på samlingen
af sina skrifter utsatte han sitt »verkliga» namn C. A.
Wetterbergh.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
