- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
20

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äktenskapsroman. Af Ernst Ahlgren. Med 4 teckningar af C. Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skulle verkligen . . .? Nej, det var ju omöjligt!
Inte var det tänkbart, att hon satt der på bordet och
talade med en menniska som varit vid Goda
hoppsudden? Sådana underverk kunna icke ske!

Den unga damen rodnade allt högre och högre

— af spänning, af misstro, af blygsel öfver att man
kunde U~o att hon trodde. Hon höll på att bli
ordentligt ond. Så kom modern.

»Fröken vill inte tro att jag varit vid Goda
hoppsudden», sade mor Lundgren, i glad triumf öfver att
det otroligaste var sant.

»Jo, hon tjenade hos en sjökaptensfru, som reste
med sin man.»

Pladask! Till och med en resa till Goda
hoppsudden kunde bli prosaisk.

Det varade en lång stund innan den unga damen
kom sig för att tala igen, så stor var missräkningen.
Hvad hade hon inte hunnit att gissa på under tviflets
korta minuter! — allt, undantagande en sjökaptens
fru, som reste med sin man.

* *

*



När mor Lundgren stannat fyra eller fem dagar
på ett ställe, hände sig alltid att hon kom och sade
sig tvungen att resa hem på en dags tid eller en half,
och dervid blinkade hon så tätt och så inställsamt
och log med sitt som mest bevekande smil. Då det
var midt i brådskan, gjorde man naturligtvis alltid
invändningar, men de strandade alla mot en energi,
som man aldrig skulle ha tilltrott den ödmjuka, fogliga
mor Lundgren, och det blef alltid samma svar,
af-gifvet i samma flöjtlika ton:

»Nej, denna gången kan jag inte vänta, min kära
fru; jag skall nödvändigt hem och se till gåsen.»

Och gjorde man ytterligare invändningar, kunde
hon föra den gåsens talan med en öfvertvgelse så att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free