- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
24

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äktenskapsroman. Af Ernst Ahlgren. Med 4 teckningar af C. Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det var Katarinas älsklingsidé att en gång få visa
verlden hvilken lycklig hustru hon var. Ty hon var
lycklig, det kan icke vara tu tal om den saken. Men
mäster hade en raffinerad motsägelseanda, för hvilken
det var en kittling att få träta på denna lyckliga
hustru särskildt i andra menniskors närvaro, och med
sin torra, knarriga humor kunde han skratta i
skadeglädje hvar gång hans äkta hälft med sitt huldaste
leende och med en min som om hon vore den mest
förgudade hustru kunde säga: »lille Lundgren är vid
så dåligt humör i dag», som om detta slags
fryntlighet vore bara en amper liten krydda i deras ljufliga
samlif.

Om han verkligen var älskvärdare emot henne
ibland, kan ingen så noga veta, dock är det troligt
att han med några glimtar af sitt nådesolsken höll
den ödmjuka dyrkan vid makt, för hvilken han var
ett så ständigt föremål.

Mor Lundgren talade sällan om sin man. —
Hon hade väl en förnimmelse af att han var
misskänd. — Men gjorde hon det någon gång, så
blinkade hon öfver tårar och såg martyrlik ut, men hon
kunde omöjligt låta bli att skryta med honom ändå.
En sådan arbetare som Lundgren varit i sina unga
dar! Det skulle man bara ha sett! Det var knappt
att en handtlangare kunde stå sig med honom: han
måste ha tvä. Och en sådan karl, som han var den
dag han stod brudgum! — ja, hans like skulle man
leta efter.

I sitt stilla sinne måste hon kanske erkänna, att
han gått en smula »på dekis», men hon var mer än
säker om, att han ännu egde tjusningskraft nog att
fånga så många kvinnohjertan han kunde ha lust till.

Hon hade exempel.

Visst är det sant att han numera icke visade
några tendenser till att på det svagare könets bekost-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free