Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En äktenskapsroman. Af Ernst Ahlgren. Med 4 teckningar af C. Aspelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hur är det med Lundgren?» sade han.
»Ack, det är så dåligt, herr befallningsman», sade
mor Lundgren och snöt sig mot all vana i
förklädssnibben.
»Han kolar väl af då.»
»Det ser inte bättre ut.»
»Det blir godt för mor Lundgren. Hon har ju
fått föda både honom och sig sjelf. Det började allt
bli sträfsamt att flacka omkring jemt och sy?»
»En får vara glad, när bara ögon och helsa stå bi.»
»Men han är allt en förmögen knase —
Lundgren. Hur är det, mor Lundgren har väl fått huset
skrifvet åt sig?»
»Nej, det har jag visst inte. Det tar hans
släg-tingar», sade mor Lundgren och snöt sig ännu ifrigare.
Och så tilläde hon med lägre röst i det hon skakade sitt
gamla hufvud: »Jag har bott der i fem och fyratio år.»
»Jaså. Så, hans slägtingar ska’ ta det! Jaså.
Hvarför i all min dar har hon då slitit alla dessa år
för det snåla kräket?»
»Ack, befallningsman, han kan visst ha sina sidor,
men ...» Här kväfdes hennes röst af tårar. Det var
hennes enda försvarstal.
»Jaha, jag vet det», svarade länsmannens buttert,
och så gick han.
På andra sidan iingen låg prestgården, och dit
styrde han sina steg. En stund derefter trädde både
länsmannen, presten och ett par af byns handlande
in till murare Lundgren. Hustrun var icke
hemkommen än.
Länsmannen höll ett långt och öfvertygande tal
till den sjuke, och sedan han talat lade han fram till
underskrift ett testamente, omfattande både huset,
sparbanksböckerna och fåren.
»Det är Lundgrens enkla och förbannade
skyldighet», sade han öfvertygande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
