Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla klockstapeln. Af Amanda Kerfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den gamla klockstapeln.
Af Amanda Kerfstedt.
Barnen strömmade hojtande och skrikande ut ur
skolhuset, en del med mössor, andra utan, de
flesta med brödbitar i händerna. Somliga slogo sig
ned på stentrappan utanför, der de lugnt sutto och
gassade sig i solen, andra sprungo bakom husgafveln,
der de delade någon medhafd läckerhet bland sina
vänner, ett stycke tjock pannkaka, som lades liksom
ost på brödstycket, eller en fläskbit, som karfvades
sönder med hjelp af den medförda täljknifven. En
hop klängde upp på den stora stenen framför
fattighuset, en annan skara klättrade uppför stegen till
sockenmagasinet, en pojke försökte att få ner en
barkbit i sparbössan af jern, som satt på knuten med sin
bevekande inskription öfver. Endast en liten flicka
gick allena; hon hade kommit ut med rödgråtna ögon
och spetade nu helt ensam uppför kyrkbacken. Hon
klättrade öfver stättan vid kyrkmuren och kom så in
på kyrkogården, der hon tycktes vara väl bekant. Hon
traskade fram mellan grafvarne och lemnade här och
der, hvarest vägen var uppblött af solskenet, djupa
märken i leran efter sina grofva kängor; slutligen kom
hon fram till den gamla svarta klockstapeln, som i det
han sände ut sina massiva stöd genom tvärbjelkarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
