Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den gamla klockstapeln. Af Amanda Kerfstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
invid marken erbjöd många och förträffliga sittplatser.
Här bröt hennes sorg lös, hon snyftade öfverljudt.
När hon något lugnat sig och aftorkat sina tårar, drog
hon fram en liten geografi ur ldädningsfickan och
började läsa, stafvande mellan snyftningarna — »A—
u—stra—li—en eller Poly—poly—» — här började
hon gråta på nytt.
»Hvad sitter du här och lipar för», sade en röst
invid henne. Det var en tretton års pojke, som
kommit på andra sidan upp för backen och nu helt
oge-neradt slog sig ned bredvid henne.
Flickan vände icke ens på hufvudet. »Det är
magistern som är så otäck så!» och vid minnet af
sin nyss utståndna uppsträckning af läraren började
hon gråta än mera.
»Kunde du inte?» sade pojken.
»Det är så fasligt svårt så.»
»Ah prat, inte är det så svårt inte. Hvad är
det?»
»Jo, det äi’ så svårt, det är det här», och hon
visade med fingret på raden. »Det är visst svårt att
lära sig så’nt. Det vet jag visst.» Hennes lilla
barnsliga röst uttryckte det mest naturliga förakt för Sjelfva
läroämnet.
»Så dumt du pratar», sade han. »Australien!
Vet du af att der är korpen hvit?»
»Ah tok!» sade hon med stora ögon, som i en
hast klippte bort tårarne och läto dem rulla utför
kinderna.
»Joho du», fortsatte han, »och der ä’ svanarne
svarta och der sitta änderna i träden och der flyga
hundarne.»
»Det der är då bara osanning, det kan en väl
höra», sade hon och förlorade med ens intresset. Hon
började stafva igen, vägledande sig med sitt lilla
pekfinger. »Po—ly—ne—»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
