Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bakom ridån. Af Puck. Med 14 teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
knä, det gäller hennes lif, — och hon sjunger »Elsas
bön» med rörande känsla.
»Passa på nu», hviskar regissören i kulissen och
några arbetare äro redo.
»Sätt i gång!» De börja vefva på ett hjul, det
knakar i varpspelet, när Lohengrin kommer
framgli-dande på sina trissor, en liten alnshög Lohengrin af
pappersmassa med hjelm och sköld af bleck. Kören
inne på scenen sjunger: »Se, se, hvilket sällsynt
under!» men ser föga förvånad ut, ty alla ha de sett
dockan stå der och vänta, och medan de sjunga pris
och lof till himlens sändebud, halas den lilla dockan
tvärs öfver scenen mellan vågorna.
Den lefvande Lohengrin står och drar på sig
handskarne. Han säger något, som för oss på litet
afstånd låter ungefär som: »Fy tusan, om det här väl
vore öfver!» Kanske höra vi miste. Snäckan, af
jern-tråd, ligger redo, svanen är också på sin plats men
helt och hållet ointresserad. Han pekar uppåt med
näbbet, ty ännu har inte maskinmästaren dragit i snöret
och stält honom i position. Men nu stiger Lohengrin
upp i snäckan, gör sin röst i ordning och intar sin
stolta ställning, svanen böjer behagfullt sin resårhals,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
