- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
96

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lergöken. Historia af August Bondeson. Med teckning af C. Aspelin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då blef Karl Johan riktigt arg, för det var inte
fritt, än han var liksom litet häftig af sig, Karl Johan,
och så fick han tag i göken och skulle tröska honom
i väggen, så den onde tog honom på en gång. Han
slängde till så godt han nånsin orkte; men göken for
på sned och träffte Neta Karolina i skallen, så blodet
spottade. Neta Karolina höll rent på att dura af, men
göken stod sig godt.

Karl Johan blef ända galen. Neta Karolina gaf
han rackarn så länge, men göken skulle han då ha
kål på, om han så skulle dö derigenom.

Nu hade han honom igen. Han lade honom pä
ett spikhufvud der på golfvet och så ryckte han till
sig träbetsmalen i klockevrån. Han skar tänder, Karl
Johan, och darrade i hela kroppen och så trask han
till, så lergöken for i tusen fiiser. Men en flis
hap-pade till att flyga midt i ögat på Karl Johan, sä att
han fick inte en blund hvarken i det eller i det andra
ögat på hela julanatten.

Kors för en sådan lergök! Men nu sä var det
la också slut med förtreten?

Nej, för juladagen om morgonen sä stod den
bästa hönan der på golfvet och purrade upp sig och
kiftade efter anden. Så trillade hon ikull och
sprattlade med benen och flaxade med vingarna.

Neta Karolina sprang fram och fick tag i henne.
Den rara värpehönan! Skulle hon mista den på sjelfve
juladagen. Men hon kunde alltid duga till soppa.
Och så tog Neta Karolina yxen och högg hufvudet
af hönan.

När Neta Karolina så skulle rensa henne, då satt
lergöksmunstycket i hönestrupen. Hönan hade la tyckt,
att det kunde passa till att rensa kräfven med, men
det var för stort stycke det.

»Bevare oss väl för den lergöken! Nu går han
igen med», jemrade sig Neta Karolina.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free