- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
117

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En gammal fröken. Af Tor Hedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

köld mot köld och hårdt mot hårdt, men fick på en
tid ett smärtsamt, bittert drag kring mungiporna.

Han gick och läste, och den dagen han gick fram
fick han en guldklocka af moster Lotten. Då blef han
mycket röd, såg ut som om han skämdes och tackade
knappt. Då Karin en stund derefter kom in till sin
matmor, tyckte hon, att denna hade röda ögon, men
kunde dock aldrig tro, att hon hade gråtit; hon hade
icke fält en tår, hvarken då fadern dog eller då
olyckorna sen slogo ned. på henne, och inte kunde hon
väl då gråta för en klockas skull!

Knappast en månad derefter rymde gossen frän
hemmet, i det han lemnade kvar klockan och ett bref,
hvari han tackade mostern för allt, hvad hon gjort för
honom, men sade att han icke ville bli prest och
der-för föredragit att fly och försöka slå sig fram på egen
hand. Fröken Lotten rätade upp sig, såsom hon
brukade göra, när det var någonting, som drabbade henne
mycket tungt, men sade ingenting, grät ej heller och
gjorde inga försök att få reda på honom. Men då
komministern kom på kvällen, blef han icke mottagen,
och alla hans försök att sedan få träffa henne voro
fruktlösa.

Karin trodde, att gossen gifvit sig till sjös, och
tyckte det var illa af honom, att icke* låta henne
åtminstone få veta af det, så att hon kunnat få skicka
med honom några helsningar till sin maskinist, hvilken
hon tog för gifvet att han skulle träffa på, eftersom
de båda voro »på sjön».

Fröken Lotten blef gammal och fick grått i håret
på mindre än ett år. Men lika rak som förut satt
hon i sin länstol och sydde på sitt tapisseri, med
sina mopsar i knät; ty numera hade hon två:
Marquise n:o 3, dotterdotter till den första, och Lady.

Och så gingo fem år. Då kom en dag en ung
man, sjömansklädd och med ett käckt, solbrändt an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free