Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sista mötet. Poem af Karl A. Tavaststjerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tog ett steg och jag bröt en kvist;
hon märkte ej hur jag var nära.
Här hade vi också råkats sist!
Nu var jag en annan, så mycket var visst,
en annan i lif och i lära.
»Säg, fröken Ellen, om än er håg
har rum för ensamma drömmar?
Förlåt att jag stör er på eget bevåg,
men när jag här ensam er återsåg,
så gaf jag mig fria tömmar» —
»Stig på, herr svärmare», sade hon,
»ni stör mig ej mer än de andra!»
Och samma stämma det hade hon,
och huru det var så lade hon
sin arm uti min för att vandra.
»Hvad för väl er hit i min väg ännu?»
tilläde dock ögat en fråga.
»Ha icke vi talat ut, vi tu?
Ni har ej något att säga ju,
— livad tjenar det till att oss plåga!»
Jag mötte den blicken, förbindlig och stel:
»Nej, — denna gång, fröken Ellen,
gick blott jag ut för min egen del.
Ni får icke räkna mig det till fel
att jag vill se gamla ställen.
— Hvad se’n, om ni fans i den lilla berså,
der sista gången vi möttes — ?
Hvad se’n, om jag än en gång... ja nå,
bland känslor, dem ni väl kan förstå
är’ ock den tillbakastöttes —!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
