Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simpelt folk. Utkast af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ty James Hallberger var ingen vanlig
»bondestudent», hans far var f. d. justitieråd och sjelf satte
han en ära i att tillhöra sin nations snobbkotteri.
I hela Upsala var han känd som en
fullblodsgentle-man, och der skulle han aldrig velat blamera sig med
att köpa biljett till tredje klass. Men här kände ingen
honom — eller hur? Det fans väl ingen bekant i
närheten? Man kan aldrig så noga veta vid
jernvägsstationer .. .
Han klämde in monokeln i ögat och såg sig
omkring. Nej, icke en själ. Icke ens
hotellvaktmästaren var nere, ty för att slippa ge honom
drickspengar hade han ju burit ner sin resväska sjelf. Icke
desto mindre var det med en obeskriflig känsla af
skam och förödmjukelse han gick fram till luckan och
begärde »en tredje klass till Falköping». Han höll
sig så tätt intill väggen, att jern vägs tjenstemannen icke
skulle se hans ansigte, och hela tiden, medan den
fördömde sölkorfven sysslade med att afstämpla
biljetten och räkna småpengarne, hade han en obehaglig
känsla bak i nackgropen och korsryggen, som om
tusen fiendtliga ögon stirrat på honom bakifrån. Han
vågade icke se hvarken åt höger eller ven ster. Han
kunde icke ha varit mera harhjertad, om han varit i
färd med att begå inbrottsstöld.
Ändtligen fick han sin biljett. Han smög sig
som en våt hund genom första klassens väntsal, der
lyckligtvis endast ett par plädomsvepta resenärer lågo
på sofforna med ansigtet mot väggen och snarkade.
Oigenkänd kom han ut på perrongen och upp i en
tredjeklassvagn, som var tom. Han inrättade sig så
godt han kunde i ett hörn, och fast träbänken var
både hård och blanknött och golfvet smutsigt som i
ett uthus, kände han det ändå lugnt att vara i hamn.
Fördömda profryttare! Om han någonsin mer skulle
spela biljard, då han var ute på resor!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
