Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simpelt folk. Utkast af Ernst Lundquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till fot med en föraktfull min och undrade inom sig,
hvad Andersson kunde stå i för slags förhållande till
en sådan menniska. Han kände icke, att denne
betraktat honom en lång stund och sett huru han rynkat
på näsan, och han förstod ej, att det var med flit,
som han nu klappade gumman på axeln och sade
med onödigt hög röst:
»Nå, har mamma det bra nu?»
Det var hans mor! Nå, det var då också en
situation för en student och blifvande jurist till på
köpet! Att ha en sådan mor och vara tvungen att
exponera sig tillsammans med henne i en jernvägskupé!
Det måtte kännas ännu värre än att bli ertappad i
tredje klass. Det var nästan som om James försonat
sig litet med sin egen belägenhet, sedan han gjort
denna upptäckt rörande sin reskamrat.
Det var för öfrigt ingen af de tre nykomna, som
tog någon vidare notis om, att de ej voro ensamma
i kupén. Modern hade ej sett, att hennes äldste
son nickat åt James, och derför kunde hon vara
ogenerad. Och det var hon också med besked!
I allmänhet rådde det mellan de tre en ton af
högst simpel förtrolighet. Begge sönerna kallade
gumman »du» eller »morsan». Och när hon för att svalka
sig efter hetsjagten ner till stationen tog af sig koftan
och pojken skulle hjelpa henne af med den, passade
han på och kittlade henne på halsen, så att hon skrek.
»Skäms du inte nått, din vettvilling — a-a-aj!
HålFen, Alexis! Kan du inte hålle’n!»
Men Alexis satt stilla och bara skrattade, och
mor måste skratta med. Sedan satte hon sig vid
fönstret och tittade ut.
»Nej si, der står kära mor i Enberga och vifter
åt snoa! För inte ä’ de’ fälle åt oss? Jo, djekeln
kommer ja’ inte håg, att jag talte om för’a på
barns-öle’ i sönda’s, att vi skulle lägge å te Göteborg i vicka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
