- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
139

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Simpelt folk. Utkast af Ernst Lundquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

herrgård i slottsstil, som låg der så pittoreskt inbäddad
i den saftigaste junigrönska helt nära Vetterstranden.

Nu skulle det ätas, och sedan mor läst upp
matsäcksskrinet och Alexis slagit upp ett par ölbuteljer,
blef det jemförelsevis tyst der borta i deras afdelning
af vagnen. James hörde blott ett och annat enstaka
yttrande som t. ex.: »Fly mej en bit pannkaka! —
Smöret ha’ ble’t som en välling i varmen. — Akta
dej, mor, kom ihåg hvad far sa’ om svagdricka’t! —
Ah, herre Gud, hvad mat är godt!» Men det var
en riktig pina för honom att se på, hur
smörjare-familjen åt. Med hvilken glupskhet! Och sådana
fasoner! Någon gaffel hade de visst icke med sig,
ty de använde fingrarne till allting. Janne skalade
sina ägg helt och hållet, kastade ut skalen genom
fönstret, bet sedan af ägget, som om det varit ett äpple,
hvarvid han blef alldeles gul om munnen, och torkade
af sig med flatsidan af handen. Gumman höll en
hopvikt ugnspannkaka i handen som ett kyrkkläde,
doppade det då och då i smörkoppen och stoppade
in otroliga kvantiteter deraf i munnen. Unge herr
Alexis hade väl lärt sig litet finare bordsseder hos
brukspatronens, ty han åt oklanderligt snyggt,
begagnade ett blad af sin slidknif till gaffel, och det var
endast han, som använde dricksglaset, de hade med
sig, modern och Janne föredrogo att sätta buteljen för
munnen. Det var en riktig lättnad för James, då
frukosten ändtligen var öfverstökad och
matsäcksskrinet, betydligt länsadt, transporterades upp på hyllan igen.

Svagdrickat tycktes verkligen ha slagit gumman
åt hufvudet, ty hon började se sömnig ut, pratade
och skrattade icke så mycket som förut, gäspade
ibland, så att James såg henne långt ner i halsen och
lutade sig slutligen mot väggen, långsamt blinkande
med sina små grisögon, som nu kröpo ihop till smala
springor.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free