Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kläder med vilda ögon och uppspärrade käftar. I
långa rader galopperade de genom strandgatan med
den stora svarta i spetsen ända ned till lilla halta
bruna Utter Käck, som ansträngde sig förtvifladt för
att icke blifva efter. I fyrsprång bar det ned på
bryggorna, der de stannade ett ögonblick flåsande —
meningslöst — derpå upp genom prången och ånyo hän
öfver ljungheden.
Kattorna smögo omkring stugorna med skriande,
otäcka läten, lika barnröster i nöd — hönsen kommo
fram ur skjul och vrår, trippande öfver gatstenarne,
sparkande och kraflande i uppmjukad, ännu osådd
mull i täpporna, medan tuppen flög upp på staketet,
flaxade och gol — gol — under ursinnigt kackel
från hönorna.
Och på slätten öfver stranden småsprungo: fåren
omkring, foro rundt och så plötsligt hela skocken ned
för backen — rädd, uppskrämd —- jagad af vårens
unga makter.
Hela nätterna utefter var ett väsen och lif —
hundskall och klagande tjut från sjön. Folk steg upp och
gick ut på trappan, svor och dref hundarne bort, det
var icke möjligt att få en blund i sina ögon, och man
gjorde ett heligt löfte, att när dagen kom — — det
var ju att bli galen af allt detta larm! Men icke väl
hade man krupit ned och lagt sig, förrän det var der
igen — först långt fjerran ifrån — ett långt
outtröttligt, ihållande skall — man låg och väntade —
väntade i nervös spänning — skulle det dö bort eller —
herre Gud så skönt! men det kom igen — närmare och
närmare, obevekligt, tills det var midt framför, starkt,
utan att taga af. Och då fans ingen annan råd än
att stoppa till öronen och försöka somna framåt
morgonsidan. —
Upp ifrån landet kommo forbönder ned till
stranden för att slumpa sig till rester af sämre vadsill för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
