Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 öre tunnan till gödsel. Det dundrade der de körde
fram öfver den torrhårda, steniga vägen, och bönderna
svuro öfver vädret, de ville ha snö — snö och frost —
•»haren sett sö’nt nogge te vär da?» Och i den
trånga backgatan stannade lass vid lass, det dracks öl
inne i krogsalen, och fiskarena bjödo men bönderna
rekvirerade och togo dem med som gäster — det var
icke lofligt på annat sätt. Bönderna prutade på sillen,
och fiskarena påstodo, att det ingen mening var i
sådant — 40 öre tunnan, den kunde så godt ligga i
sjön. Men bönderna voro sega, och så fingo de sin
vilja fram. På den affären skulle man dricka en hel
öl. Fiskarena bjödo — bönderna rekvirerade.
Men i de bättre stugorna väfdes af alla krafter.
Det var att passa på för blekets skull, medan solen
var så stark. Kanske kunde man hinna få ned
blag-garns- och lakansväfven till de utfarande karlarne, så
att sömmen kunde göras undan på eftervintern —
vintern som naturligtvis skulle komma. Derför voro
väfstolarne i gång, och man hörde trampet genom de
halföppna dörrarna gatan framåt.
Och ut ur stugorna vältrade högar af ungar,
som skreko och skrattade i solljuset. Magra, gul bleka
ungar med hungriga ögon och fräcka ungar med fula
ord i mun och små flickor, hvilka höllo hvarandra
hårdt i hand och rädda sprungo uppför backen till
ljungheden, som låg torr och knastrande i solljus
under fjellet.
Och de minsta små kröpo upp och skreko i vild
förtjusning öfver fåren och solen och grisarne och
stickorna och gamla skosulor och vadstumpar, som de
hittade under vägen. Men på heden rände ungar likt
vildar och slogos och stupade på näsan eller kröpo
ned mellan stenrösen och spelade tolfva. Och ungar
sutto uppklifna på staketen och tjöto, och ungar stodo
i stugprången och under utskjutande husgaflar och
Nornan 1888. 11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
