- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
162

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

flinade, och taniga, halfvuxna, magra slinkor med ögon,
som lyste af vårlust, lupo gatan framåt, barhufvade
och slankiga. Men nere på storbryggan stodo pojkar
med händerna i byxfickorna eller hängde på
bräd-högarne i magasinsprången och hvisslade och tittade
ut åt sjön utan vidare anledning.

Ut genom stugdörrarna trängde en stinkande lukt
och förpestade stranden • vinterns, hela den långa,
tunga vinterns instängda, hopsamlade luft, mättad af
fisktran, smorläder, råsill och brändt ärtkaffe! Den
välde ut tjock och tung, trängde genom allt och drefs
icke bort af vinden.

Och uppe på backarne tätt under fjellet bar man
ut gamla täcken och tångbolstrar och hängde öfver
hagtornsbuskar. Och betänkliga byxor och sjöstöflar,
som luktade starkt, och gråhvit tvätt breddes ut öfver
barmarken — ut skulle det alltsammans, ut i den
välsignade solen.

Kvinfolken gingo till och från och stodo ibland
still, seende långt bort åt sjön — der kunde de stå
och stirra och stirra. De egde kanske en karl att se
efter, men de egde också kanske ingen eller någon
långt, långt borta, så långt att det icke lönade se efter
honom — och då skedde det af gammal vana. De
hade alltid stirrat ut åt sjön, det hade mor gjort med
och mor före henne — många, många år tillbaka.

Derute i fjorden gick sjön i långa, tunga böljslag.
Vattnet var stålblått och luften ljusmättad och
sol-disig. Måsar kretsade långsamt öfver småskären och
snokade efter spild sill. Det blåste jemt vestligt, en
halfstark vind, som fram mot middagen tog till och
blef byig, så att folk ej kunde komma ut till sina
vadar.

Men invid bryggan lågo båtlaster af sill och
väntade på frakt. Måsarne seglade vaggande omkring,
de vågade sig ej så långt under land för att ej mista

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free