Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
luft under vingarne. När solen sken starkt fram,
glittrade sillen mångfärgadt, och då utstötte måsarne
skärande skri af raseri och hunger, flögo närmare, så
nära att det var nätt de ej blefvo fast, och så af ut
igen. De flögo snabbt, så det hven genom luften,
bort — ut till hafs under flax och skri.
Alla bryggor hängde fulla af sillvadar på tork.
Karlarne hade dragit upp båtarne på land för att
målas eller gingo ut och in i sjöbodarna och stälde.
Vadarna vajade sakta i ändarne, och främmande
skutor lågo för ankar i fjorden för att vänta på årets
sista sillast. Folk borde egentligen vara bekymradt,
ty fisket hade slagit dåligt ut, och nu var det slut
och ändå en lång vår framför, eftervintern, hvilken
var värre än en riktig vinter, ty den förde ingen sill
med sig. Men det var ju icke möjligt att vara
bekymrad, när solen sken så grant — och det nu var
vår — låt mans vintern komma, nu är det vår. —
Anna Bovik hade stark förnimmelse deraf. Hon
kände våren genomtränga sig, och det gjorde henne
beklämd. Hon visste icke hvarför.
Hon hade storstök i dag, bar sjelf ut möblerna
och hängde trasmattor öfver streck i den vanvårdade
hagen, der syrenkvistarne spritade åt alla håll och
hårdnad jord jemnade ut gångar och potatesland till
ett. Hon var så stor och stark, solen sken på det
mörklagda ansigtet med de stora markerade dragen
och det tunga, bruna håret. Bysten sköt fram
kraftig och hög, när hon sträckte upp armarne för att
rätta på mattorna. Ögonen voro mörka och allvarliga.
När hon hörde ångbåten blåsa, gick hon öfver
gatan ut på den smala brobrädan och skuggade med
handen för ögonen för att se bort åt
ångbåts-bryggan.
Ner från backen kom man halfspringande,
trängdes genom magasinshvalfvet ut på bron, och vid strand-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
