- Project Runeberg -  Nornan. Svensk kalender / 1888. Femtonde årgången /
164

(1873-1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I vårtid. Bild från vestkusten af Hilma Strandberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stugorna stod folk öfver allt på småbryggorna och
tittade.

Anna Bovik kora i håg, att det var
amerika-fararne som skulle ge sig af i dag. Hon fortfor att
stirra dit bort, tills ångbåten blåste kort och otåligt
tuh, tuh, tuh, och från bryggan ljöd ett ojemnt hurra,
blandadt med korta skratt. Uppifrån fjellet kom ett
svagt skott, som misslyckats.

Ångbåten beskref sin vanliga cirkel i fjorden och
drog den djupblå fåran efter sig. Man kunde se honom
länge — slutligen försvann han bakom Mistskär
södervart.

Långsamt troppade folk af från stor bryggan, gick
långsamt genom magasinshvalfvet, delade sig inåt
stranden eller uppför backen. Middagssolen glittrade
på fjorden, och längst bort i söder steg en lätt rök
upp mot himlen.

Då gick hon tillbaka — långsamt hon ock. Det
gjorde henne så beklämd att se båtarne på våren
komma och gå, komma och gå. Folk reste och kom,
reste dock helst, och der blef man kvar — hade
alltid blifvit kvar. Och så påminde det — —

Piskandet fortsattes och gaf eko i fjellet, som
hängde ned öfver täppan och husgafveln. x\rbetet
var som en lek för henne. De kraftiga armarne
dängde rottingen och dammet lade sig som fint puder
i det släta, glänsande håret under duken, hon bundit
om hufvudet.

Plötsligen höll hon upp och såg bort åt sjön,
som friskade i. Solen började skymmas af
fjellkam-men — slagen från väfstolarne hördes gatan framåt —
ett ihärdigt klappande ljöd ut i luften.

Hon tvekade litet — så gick hon hastigt in
träd-gårdsvägen genom den stora tarfliga salen med
fönster, som vette rakt åt fjellväggen, till det ljusare
rummet innanför, belagdt med trasmattor, damfritt och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:05:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nornan/1888/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free