Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ibsen. Af Hellen Lindgren. Med Ibsens porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
renheten i formen utan att ega plastikens kyla. En
Folkefiende är ett af dessa återtåg från ungdomens
illusioner, som de uppriktigaste demokraterna vid
mog-nare år finna sig föranlåtna att göra. Men det var
hvarken dess många sanningar eller den skärpa,
hvarmed den gisslar många af de moderna idéernas
vidskepelser, som utgjorde dess öfverlägsenhet som
konstprodukt: denna låg i styckets mästerliga hufvudfigur
med dess fina karakterssammansättning af skarp logik
och barnslig paradoxlust, en figur hvars älskvärda
humor gör honom på en gång till en modern idealhjelte
och en lefnadsfrisk menniska. Vildanden åter hör till
dessa stycken, der taflan icke skymmes af
hufvudper-sonen: här är det godt om dekadensfigurer, och i
denna brokiga verld rör sig med säkerheten hos en
gud, som sänker sig för att spela försyn för dessa
stackars menniskor, den dygdädle Gregers, som här
får lära sig, att det fins individer, som hans skolvisdom
aldrig kunnat drömma om, och ätt det fins
lefnads-regler, som icke finnas upptagna i hans moraliska
grammatik. I Rosmersholm är det åter en hjelte, som
i bästa välmening tror sig kunna omskapa och
uppfostra hela verlden till dygd och goda seder, och
som misslyckas. Diktaren har icke framstält honom
dogmatisk som Gregers eller hård som Brand. Han
har gjort honom till ett manligt oskuldsideal och stält
vid hans sida en kvinlig brottsling, renad genom sin
kärlek, stor och sympatisk genom sin kraft. Men
aldrig har han låtit temperamentets tragedi skipa en
blodigare och grymmare dom öfver någon än öfver
detta oskiljaktiga par, som lefver sitt gemensamma lif
för att dö sin gemensamma död som tvenne
brottslingar, fastkedjade vid samma kedja. Är det
deka-dansens lifströtta ande, som jagar figurerna mot den
gräsliga upplösningen, är det forntidens vålnader eller
blott temperamentets nemesis? Kanske alla dessa or-
Nornan 1888. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
